CEA-Scan

Sats för preparation av natriumperteknetat-märkt [^99mTc] karcinoembryonalt antigen (CEA-Scan).

Varje 3 ml ampull innehåller 1,25 mg arcitumomab (IMMU-4 Fab' anti-CEA monoklonala antikroppfragment: bestående huvudsakligen av Fab' men också F(ab')₂ till < 5% av mängden totalprotein, med H' och L kedjefragment) buffrat till pH 5-7, 0,29 mg tenn(II)klorid, natriumklorid, kalium natriumtartrat, natriumacetat, sackaros, argon.

Pulver för injektion.

Efter beredning med natriumperteknetatlösning [^99mTc] indikerar CEA-Scan förekomst av recidiv och/eller metastaser enbart hos patienter med histologiskt verifierad kolorektalt karcinom. För ovannämnda patienter används CEA-Scan som hjälpmedel i kombination med andra standardiserade icke-invasiva metoder, t.ex. ultrasonografi eller teknetium-scintigrafi, nämligen i följande situationer:

Patienter med tecken på recidiv och/eller metastatiskt karcinom i kolon eller rektum, vilka genomgår en värdering av sjukdomens omfattning, t.ex. före kirurgisk resektion och/eller annan terapi.

Patienter med misstänkt recidiv och/eller metastatiskt karcinom i kolon eller rektum i samband med stigande karcinoembryonalt antigen (CEA).

CEA-Scan beredes med natriumperteknetat-[^99mTc]-lösning före användning och utspäds med isoton natriumklorid till en total volym av 5-10 ml och ges därefter som en intravenös injektion.

Rekommenderad dosering för vuxna är en engångsdos bestående av 1 mg Fab'fragment märkt med 750-1000 MBq ^99mTc. Den radioaktivt märkta lösningen (5-10 ml) bör ges som en intravenös injektion under cirka 30 sekunder.

Immunoscintigrafi med utnyttjande av plan- och SPECT-metoder bör helst genomföras två till fem timmar efter injektionen.

Readministration diskuterao i avsnitt 4.4.10.

Patienter med kända allergier eller överkänslighet mot musproteiner.

Graviditet.

Radiofarmaceutiska medel bör användas endast av kvalificerad personal med härför avsedd utbildning och tillstånd.

Detta radiofarmaceutiska medel får mottagas, användas och administreras endast av personer med speciellt tillstånd i härför avsedda lokaler. Mottagande, lagring, användning, överföring och bortkastande är underställda de regler och/eller tillämpliga licenser från lokala organisationer med motsvarande befogenhet.

Radiofarmaceutika bör beredas av användaren på ett sätt som tillfredsställer fordringarna på både strålningssäkerhet och farmaceutisk kvalitet. Lämpliga aseptiska säkerhetsföreskrifter skall åtföljas, i enlighet med de fordringar fastställda för farmaka i Good Manufacturing Practices (GMP).

Omedelbart före användningen upplöses ampullernas innehåll för beredning av CEA-Scan [^99mTc]. Ampullernas innehåll får ej administreras direkt till patienter.

Plan-scintigrafi av hela kroppen kan utföras 2-5 timmar efter injektion för att lokalisera kolorektal cancer. Plan-scintigrafi av bäcken, buk, thorax och huvud bör genomföras 2-5 timmar efter injektion, med 500 K counts per studie. Analoga och/eller digitala bildbehandlingsmetoder samt en 128 x 128 matris rekommenderas.

Tomografi beräknad på grundval av en-protonstrålning (single-photon emission computed tomography, SPECT) av bäcken och buk bör också genomföras två till fem timmar efter injektion. Rekommenderade parametrar för SPECT-mottagning är: 60 projektioner med s.k. 360° steg- och exponeringsteknik, 30 sek per studie i en 64 x 64 matris. Rekommenderad metod för databehandling är filtrerad återprojektion och rekonstruktion i tre plan (transaxialt, koronalt och sagittalt).

Variationer av detta tillvägagångssätt (t. ex. ytterligare SPECT av huvudet) kan genomföras, beroende på det kliniska frågeställningen. Om scintigrafin är genomförd senare (18-24 timmar) kan aktivitet i tarm och gallblåsa störa genuin scintigrafi av tumörvävnad. Därför bör sena bilder jämföras med dem som tagits tidigare (2-5 timmar).

Eftersom det märkta fragmentet utsöndras med urinen bör patienten urinera före scintigrafin, så att urinblåsans aktivitet avtar.

CEA-Scan är ej specifikt för kolorektalt karcinom, eftersom CEA uttrycks även av andra karcinom. Dessa omfattar olika typer av karcinom i matsmältningssystemet (t.ex. tumörer i matstrupe, magsäck, bukspottskörtel och gallgångar), medullär sköldkörtelcancer samt karcinom i lunga, bröst, äggstock, livmoder och livmoderhals.

I en studie av patienter med minst en känd tumörlokalisation beroende på recidivande och/eller metastaserande kolorektal cancer, klassificerades 1 av 122 patienter (0,8%) som falskt positiv. I en studie av patienter utan annan radiologisk antydan om kolorektal cancer men med kliniska symptom eller biokemiska avvikelser talande för recidiv eller spridning, klassificerades 11 av 88 patienter (12,5%) som falskt positiva.

Falskt positiva tolkningar (speciellt om dessa är grundade på plan avbildning) kan förekomma tidigt (1-3 timmar efter injektion) i blodrika områden (hjärta, stora blodkärl etc.), och senare (18-24 timmar efter injektion) i tarm samt på plats för utsöndring av antikropps-fragmentet (njurar och urinblåsa). Följaktligen rekommenderas det att scintigrafin genomförs tidigare, t.ex. 2-5 timmar efter injektion. I fråga om kolonscintigrafi föreligger en möjlighet av falskt positiva resultat om scintigrafin genomförs sent (18-24 timmar). Om däremot senare scintigrafi behövs för jämförelse med tidigare resultat, kan normal aktivitet i tarm iakttagas genom att man ser en förflyttning av tarmaktiviteten från tidigare till senare scintigrafi-tagningar, vilket indikerar en icke-specifik lokal.

När det gäller att tillämpa scintigrafi för en tumör nära njurar eller urinblåsa, kan aktivitet från urinblåsan minskas genom urinering före studien, och en noggrann SPECT-scintigrafi nära dessa organ rekommenderas.

Endast varma lesioner eller randaktiviteter bör anses vara positiva för tumör, såvida inga andra bevis föreligger som kan stödja tolkningen att en kall lesion är cancer. Med tiden fylls randaktiviteter till varma lesioner och kalla lesioner till randaktiviteter. Stora lesioner verkar ofta kalla som ett resultat av bristande vaskularisering. Samtliga kalla lesioner som analyserades i studier och klassificerades som tumörpositiva bekräftades vara cancer (18 lesioner). Dessa resultat talar för att kalla lesioner troligen är maligna hos en grupp patienter med stark misstanke eller hög risk för recidiv eller metastasering.

CEA-Scan utmärker kolorektal cancer, inklusive tumörvävnad mindre än 1 cm i diameter, och uppvisar 98% positivt prediktionsvärde för recidiv och/eller metastas(-er) om kombineras med positivt utfall av datortomografi, och ett 75% negativt prediktionsvärde när båda testerna är negativa för en region.

• Lever: CEA-Scan komplementerar resultat från datortomografi vid fall av levermetastaser.
• Buk (utom lever) och bäcken: CEA-Scan är signifikant känsligare än datortomografi när det gäller att lokalisera spridningen av kolorektal cancer i de extrahepatiska områdena av buk och pelvis.
• Skelett och hjärna: Andra konventionella diagnostiska undersökningsmetoder än CEA-Scan bör användas för att identifiera en misstänkt kolorektal skelett- eller hjärnmetastas.

Anafylaktisk chock eller andra överkänslighetsreaktioner är möjliga närhelst material baserade på musprotein administreras till patienter. Omedelbar tillgäng till hjärt-lung-räddningsåtgärder och utbildad personal bör finnas i händelse av en ogynnsam reaktion.

HAMA har studerats före och efter engångsadministration av CEA-Scan (se Ogynnsamma Effekter). Man observerade att HAMA utvecklades till fragmentet i < 1 % av de patienter som erhållit CEA-Scan. Sannolikheten för HAMA är dessutom högre i patienter som tidigare har behandlats med monoklonala antikroppar. Hos patienter med HAMA kan sannolikheten vara högre för en allergisk reaktion eller annan överkänslighet samt för sämre utfall av tumörscintigrafin.

Kliniska data gällande säkerhet och effektivitet vid multipla injektioner finns endast tillgängligt för 22 patienter.

I patienter, vilkas sera i tillämplig analys, ej innehåller human anti-mus antikropp (HAMA, kan upprepad administration företagas med intervaller av minst 3 månader. Den totala strålningsdosen som patienten erhållit under en längre tid bör också övervägas.

Inga formella studier har genomförts med unga patienter.

Inga formella studier har genomförts på patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion. På grund av den låga halten av protein samt den korta halveringstiden för ^99mTc behövs troligtvis ingen dosjustering.

Inga formella studier av interaktioner mellan läkemedel har genomförts, men hittills finns inga sådana beskrivna.

När det är nödvändigt att administrera radioaktiva medicinska produkter till fertila kvinnor, bör man alltid söka information om eventuell graviditet. Alla kvinnor med utebliven menstruation bör antagas vara gravida tills motsatsen har bevisats. Vid ovisshet, är det viktigt att bestrålningen hålls vid det minimum som erfordras för att erhålla önskad klinisk information. Man bör överväga alternativa metoder som ej inkluderar joniserande strålning.

Nukleärmedicinska procedurer som utförs på gravida kvinnor innebär också strålningsdoser för fostret. CEA-Scan är kontraindikerat under graviditet. På ett tidigt stadium resulterar administration av 740 MBq CEA-Scan i en uppskattad absorberad dos av 4,1 mGy i embryo eller foster.

Innan radioaktiva medicinska produkter administreras till en mor som ammar, måste det övervägas om studien rimligtvis kunde uppskjutas tills amningen har upphört och om det lämpligaste valet av radiofarmaceutika har träffats med tanke på utsöndrad radioaktivitet i bröstmjölk. Om administrationen anses nödvändig bör amningen avbrytas och mjölk kastas bort. Det är vanligt att påpeka att amning kan återupptagas när innehållet i mjölken inte kommer att förorsaka högre strålningsdos än 1 mSv till barnet. På grund av den korta (sex timmar) halveringstiden för ^99mTc, kan man förvänta en dos av mindre än 1 mSv i modersmjölken 24 timmar efter administration av CEA-Scan [^99mTc].

Ingen känd inverkan.

1. Följande obetydliga, självbegränsade biverkningar har rapporterats: 1) Övergående ökning av en viss sorts vita blodkroppar; eosinofiler, 2) illamående, 3) ledsäcksinflammation, 4) nässelutslag, 5) allmän klåda, 6) huvudvärk, 7) magbesvär och 8) feber.

2. Hittills har endast en rapport mottagits, från mer än 500 CEA-Scan-undersökta patienter, gällande ett möjligt samband mellan infusionen och ett epileptiskt anfall av grand mal typ.

3. HAMA: Närvaro av HAMA och humant anti-musfragment har rapporterats i patienter före och efter behandling med CEA-Scan (< 1% av patienterna utvecklar HAMA till antikroppfragmentet). Fram till idag har inga överkänslighetsreaktioner observerats. Det är dock möjligt att sådana reaktioner skulle kunna uppträda och resultera i överkänslighet, anafylaktisk chock, serumsjukdom eller död.

För varje patient måste joniserande strålning vara berättigad på grundval av sannolik nytta. Den undersökning som ges måste resultera i en så låg strålningsdos som rimligen kan åstadkommas med tanke på det diagnostiska resultatet. Exposition till joniserande strålning är länkad till cancerinduktion och till möjlig utveckling av ärftliga defekter. I diagnostiska studier inom nukleärmedicinen antyder nuvarande dokumentation att frekvensen av negativa resultat blir låg på grund av de låga strålningsdoserna.

I fråga om de flesta diagnostiska studierna med tillämpning av nukleärmedicinska procedurer är den givna strålningsdosen (effektiv dos/EDE) lägre än 20 mSv. Högre doser kan rättfärdigas under vissa kliniska omständigheter.

Intravenös administration av terapeutiska doser intakt IgG och F(ab')₂ ingående i IMMU-4 upp til 25 mg har ej framkallat några allvarliga biverkningar. Det har demonstrerats att Fab'-fragment är mindre immunogeniska än intakta IgG eller F(ab')₂-fragment.

I den osannolika situationen av att administrerat CEA-Scan resulterar i en överdos strålning, kan den absorberade dosen till patient reduceras genom ökat oralt eller intravenöst vätskeintag för att främja utsöndring av den radioaktiva substansen.

Farmakoterapeutisk grupp: Radiofarmaceutikum för tumördetektion, ATC V09I A01.

I de koncentrationer och aktiviteter som tillämpas för diagnostiska procedurer tycks CEA-Scan [^99mTc] ej utöva några farmakodynamiska verkningar. CEA-Scan [^99mTc] är inte specifikt för kolorektalt karcinom, eftersom CEA uttrycks även vid andra cancerformer i matsmältningssystemet (se 4.4.4).

Farmakokinetiska studer utfördes efter intravenös administration av produkten. En timme efter infusionen var nivån i blodet 63% av baslinjen, 23% efter fem timmar, och 7% av baslinjen efter 24 timmar. Distribueringens halveringstid var ungefär en timme, halveringstiden för eliminering var 13 + 4 timmar med 28% av den radioaktiva märkningen utsöndrad i urinen under de första 24 timmarna efter administrationen.

Endast mycket begränsade prekliniska studier har genomförts med såväl märkt som omärkt substans. Inga anmärkningsvärda slutsatser nåddes. Emellertid bör det noteras att dessa studier ej utvärderade mutagenicitet, karcenogenicitet eller eventuella störningar i reproduktions-processen.

För en person som väger 70 kg ger en administrerad aktivitet av substansen på 750 MBq en effektiv likvärdig dos på 9,8 mSv.

Teknetium sönderfaller med emission av gammastrålning med en halveringstid på 6 timmar och energinivå på 140 keV vilket kan betraktas som kvasistabilt.

Strålningsdosimetri för individuella organ visade en allmänt låg aktivitetsnivå. Som förväntat för en liten molekyl av antikroppsfragmentets storlek var nivån högst i njuren. Värdena beräknades i enlighet med Medical Internal Radiation Dosimetry (MIRD). Erhållna data representerar medelvärdet för tio patienter, med undantag av njure (nio patienter), äggstockar (åtta patienter) och testiklar (två patienter).

Effektiv dosekvivalent 13,1 µSv/MBq
Effektiv dos 9,1 µSv/MBq

Tenn(II)klorid, dihydrat

Natriumklorid

Isättika

Saltsyra

Kalium natriumtartrat, tetrahydrat

Natriumacetat, trihydrat

Sackaros

Argon

Okänd.

Utgångsdatum för denna sats, om förvarad vid 2-8°C, är 36 månader efter tillverkningsdatum.

Efter upplösning och radioaktiv märkning kan materialet förvaras vid rumstemperatur (15-25°C) men måste användas inom fyra timmar efter beredningen.

Förvara märkt substans vid 2-8°C.

Medföljande material:

Fem ampuller, var och en preparerad att innehålla 1,25 mg frystorkat CEA-Scan monoklonalt antikroppfragment.

Ampullerna uppfyller kraven på glas av Typ 1.

Ampullen är tillsluten med en propp av brombutylgummi med blå försegling som kan dras av.

Läs alla instruktionerna omsorgsfullt innan preparationsproceduren börjar.

Alla procedurer bör genomföras med aseptiskt tillvägagångssätt och enligt standardiserade normer för hantering av radionuklider.

1. Införskaffa för injektion 925-1110 MBq/mL natriumperteknetat [^99mTc] löst i natriumklorid (från valfri kommersiell källa).
1. Återsuspendera det frystorkade materialet genom att injicera 925-1110 MBq [^99mTc] natriumperteknetat i en avskärmad ampull med CEA-Scan.
2. Snurra och skaka ampullen under ungefär 30 sekunder för att säkerställa att allt natriumperteknetat [^99mTc] har blandats med antikroppen. Låt märkningsreaktionen fortsätta minst fem minuter. Tillsätt ytterligare injektion av 1 ml isoton natriumklorid för att underlätta överföring av lösningen. Analysera produkten i lämplig doseringskalibrator.
3. Med utgångspunkt från den aktivitet som uppmätts i kalibratorn, avlägsna tillräcklig mängd av lösningen för att tillhandahålla önskvärd aktivitet (750-1000 MBq ^99mTc, se Anvisningar för Dosering och Administration). CEA-Scan [^99mTc] kan användas efter fem minuter och bör användas inom fyra timmar efter beredningen. CEA-Scan [^99mTc] kan förvaras vid rumstemperatur efter beredningen.
4. Före administrationen bör man inspektera lösningen visuellt med hänsyn till partikelmaterial och missfärgning. Om någondera observeras bör produkten kastas bort.

Efter radioaktiv märkning av antikroppen, späd ett 10 µl prov med 1.5 ml saltlösning. Bestäm den radiokemisk renheten genom omedelbar tunnskiktskromatografi på 1 x 9 cm remsor av glasfiber som impregnerats med silikongel genom användning av aceton som lösningsmedel. När lösningsmedlets front är inom 1 cm från remsans topp, tag bort remsan, klipp den i två halvor och placera var och en i en glastub. Räkna varje tub i en gammascintillationsräknare, doskalibrator eller radiokromatogramanalysator. Beräkna procentsatsen fritt teknetium enligt följande:

9 January 1998

click here to go back to Package Inserts